Tiden rullar på och dagarna bara springer iväg. Framöver har jag en personalfotografering kvar på Forsen och sedan en dopfotografering på mors dag. Det är ingen mindre än finaste lilla Signe som ska döpas. Efter de fotograferingarna är det dags för alla studentfotograferingar och niornas bal. Tänk att nu är det inte långt kvar till sommarlovet :-)

Nu har vi äntligen fått tillbaka vårt bredband. Dock vet jag inte om det är så bra för tillfället, jag pluggade på ganska bra när det var borta.. Idag ska jag äntligen åka till frisören och bli av med några centimeter hår. Det är så fruktansvärt slitet och jag får använda flera liter balsam varje gång jag tvättar håret. Sen i eftermiddag åker jag ut till mamma en sväng, saknar mina voffisar såå mycket. 

Bilden ovan är så härlig. Jag tänkte svara på en kommentar som skrevs igår, med det här inlägget. Linnea undrade vart bilderna på alla lärarna skulle sitta. Alla porträtt kommer sättas upp i tavlor i den nya Forsenskolan. Sedan vill jag även tacka för de fina kommentarerna om att bilderna på läraren blev bra. Jag är väldigt nöjd med den fotograferingen :-)

Imorse gick jag till skolan och tänkte plugga. Istället blev det att jag satte mig med Photoshop och grejade ihop en ny header. Bra där Julia. Du som har 12stycken grejer att göra på 3veckor i skolan. Ge-mig-lite-motivation-NU .

Igår var jag iväg hela eftermiddagen och fotade personal på Forsenskolan & Kungsbroskolan. Här ovan ser ni 2 bilder från fotograferingen. Samtliga bilder ska vara svartvita samt att lärarna/personalen ska ha med sig rekvisitia på bilderna som föreställer vad de jobbar med. 

Även dessa bilder är tagna i Varberg. Hanna & Moa var med nere vid havet den första kvällen och jag fotade även dem då. Bilder på Moa kommer lite senare sen, har inte hunnit redigera de bilderna än :-)

I helgen var jag på träningsläger med fotbollslaget i Varberg. Varje kväll spenderades med Julia i solnedgången vid havet. Det var så himla fint! Dessutom passade vi på att ha en photoshoot :-) Mer bilder kommer imorgon. Just för tillfället har vårat bredband lagt av så har kopplat upp datorn till telefon vilket resulterar i sjukt segt internet.. Så kommer fler inlägg med bilder imorgon. 

Efter jag publicerat bilderna från när jag var i Stockholm förra helgen, samt skickat några bilder till andra som var med. Har det bara vällt in fina kommentarer på facebook. Såhär skriver exempelvis Lotta "Japp, Julia Jonsson är riktigt duktig. Gillar hennes sätt att liksom "se" när hon fotar." Det är extra roligt att höra sådant från en person som Lotta, för Lotta har själv stor erfarenhet av foto och är en duktig fotograf. Sådana fina kommentarer gör så jag växer några centimeter! På bilden ovan ser ni förresten Lottas fina Kelly.

Här är två exempelbilder från konfirmationen för en vecka sedan. Barnen hade två porträttbilder att välja emellan. Antingen en sådan bild i fönstret som jag publicerade för några dagar sen, eller som bilden ovan som Jesper valde att ta. Vanlig porträttbild när han lutar sig mot Bibeln. Sedan lade jag upp en gruppbild också. Nu väntar jag bara på att jag ska skicka iväg bilderna på framkallning samt att mapparna ska komma så jag kan börja sätta bilderna i mapparna och leverera bilderna! 

Igår kväll satt jag hemma i sängen efter jag kommit hem från Prins. Jag satt och funderade på alla måsten jag hade; jag hade massor att plugga, skulle börjat packa till varberg, rensat min garderob och funderat på en massa andra viktiga saker samt redigerat bilder. Men jag orkade ingenting! Jag var helt tom och jag kunde inte koncentrera mig för fem öre. Jag har dessutom sovit jättedåligt på nätterna i 3 dagar nu vilket inte förbättrar saken så jag redigerade bilderna ovan. Jag fann lite ro och avslappning i det som tur var. 

Det gjorde ont. Det var jobbigt och jag grät massor. Självklart grät jag för att det var sista gången jag träffade min älskade Prins, men jag grät nog nästan mer för att jag såg hur dåligt han mådde. Han var så mager och han hade verkligen inte glimten kvar i ögat. Ingen levnadslust överhuvudtaget. Det var inte den Prins jag brukar se! I och med detta, vet jag att det är rätt beslut vi gör när vetrinären kommer och tar bort honom imorgon. 

Min Prins.
Vila i frid.

Jag har vetat detta i över ett år, att någon dag kommer den dagen komma då jag måste säga hejdå. Men ändå kändes det som ett hugg i bröstet och nästan lite som en chock. Jag tror inte att jag riktigt har förstått innebörden för varje gång Prins har varit dålig och de har funderat på att ta bort honom, har han blivit bättre, klarat sig och allt har blivit bra ett tag till. Så jag har nog skjutit undan de jobbiga känslorna och hela tiden tänkt "men han klarar det den här gången också". Denna gången, klarar han det inte, utan det blir bäst såhär. Det gör så ont i mitt hjärta men samtidigt vet jag ju att han kommer få det så mycket bättre i himlen än vad han har det just nu.
Jag var så arg på min mamma för några år sedan när de fick ta bort min katt lite hastigt. Jag var arg för att jag inte fick säga hejdå till min katt innan de avlivade henne. Idag, är jag glad över att de inte sa till mig för i eftermiddag när jag ska säga hejdå till Prins, kommer det göra så ont och jag kommer gråta så mycket och aldrig vilja släppa taget. Ibland är det nog bättre att inte säga hejdå utan minnas den sista gången man träffades som något positivt och ha det att positiva att blicka tillbaka på istället för ett sorgligt sista möte. 

I eftermiddag åker jag upp till stallet en sista gång. Klappar honom en sista gång och jag ska ge honom en massa knäckebröd att knapra på. Min fina Prins som alltid har varit till en tröst. Vet inte hur många gånger jag bara har gosat ner ansiktet i hans mjuka päls och gråtit tills det inte funnits några tårar kvar... Tack för de här 2 fina åren ihop.